Man är placerad i en cell på ca 20m2 där det bor ca 60 man. Det finns inte plats för några möbler, det finns inget kök, badrum, vardagsrum eller sovrum. Det finns ett hål i marken som toalett, och det finns en span vatten, en lampa i taket som är tänd en timme om dan. Folk smugglar in telefoner och fläktar som blir laddade genom att man tjuvar ström.

Dagarna spenderas med att laga mat, tvätta, titta på en oändlig mängd youtube, spela kort, och på fina dagar träna utomhus eller handla i kiosken.

När jag först anlände i fängelset bodde jag i ett lite större rum, men det var ju trångt det också. I början sov jag direkt på betongen innan jag lyckades få in en filt. En gång om dagen fick vi gå ut på rastgården i några timmar. Jag använde den tiden till att handla mat, träna och ibland prata med min flickvän som bodde i kvinnoavdelning när jag fortfarande fick det innan Covid.

Man sover på golvet eller i hammockar, om man har extra pengar kan man få en lite större cell med våningsäng, så länge man var på god fot med fängelsevakten.

Man får mat av fängelset om man vill, men den är så dålig att jag närapå dog de första veckorna. Västerlänningar klarar inte den menyn, så vi får gå till fängelsets kiosk och köpa mat istället att laga i vår cell. Svenska staten stöttade med lån så att jag hade råd att köpa mat, vatten och enkla saker. Mina föräldrar stöttade med ett månatligt bidrag utöver allt de skickade till mig under åren, allt från madrasser, tandborstar och underkläder till hobbysaker till min flickvän.